12 juni 2013

Hunden är människans bästa vän och sällskap



Vad har Du för åsikt om att ta med sig hunden in i kyrkan? Ja, nu menar jag inte inne i själva kyrkorummet utan mer i hallen, vestibulen eller vapenhuset. Du vet, det kan ju vara så att man liksom bara går förbi en kyrka, när man är ute med hunden en sån där trist och regnig dag och får för sig att man borde tända ett ljus eller två för herrarna Roffe Machnow (mördad), Gustav "Stoffe" Svensson (överdos) eller Kenneth "Kenta" Gustafsson (sjukdom) eller någon annan av alla polare som dött. Skall man då binda hunden utanför i regnet eller ta in hunden i vestibulen eller vapenhuset medan man förrättar sin lilla uppgift att tända sitt ljus för gamla rövare? Om du anser att hunden borde kunns vistas inne i vestibulen eller vapenhuset eller i något annat rum i kyrkobyggnaden skall du titta in på min omröstningsfråga och klicka på något av mina svarsalternativ. Det finns nämligen krafter inom Svenska kyrkan som vill totalförbjuda hundar i Svenska kyrkans ALLA lokaler. Tjuvar och rökare är fortfarande välkomna. Man vet ju inte om man skall skratta eller gråta, men rösta kan man göra, helt gratis utan expenser. Klicka på hundbilden!

En kyrkopolitisk fråga om kyrkhundars vara eller icke vara

Det här med att tro på Gud är en stor märkvärdighet. För de redan frälsta förefaller det inte vara några problem. Det verkar inte finnas några gråskalor alls. Antingen tror man eller så är man förtappad eller i bästa fall någon som kan komma till tro. Att barn tror på tomten är ingenting att förvånas över eftersom det är vi vuxna som med stor iver under barnets späda ålder ger sken av att tomten är en sann realitet. Att en del av oss vuxna tror på Gud är heller ingenting att förvånas över eftersom vi som vuxna tänkande varelser vill få det helt ofattbart oförklarliga förklarat för oss. Det finns en rigiditet bland vissa grupperingar av de frälsta. Värst är det bland frimicklarna som tycks tro att Tro är något absolut trots att det bara är en tro som man tror på. Bland folk som jag med en viss naturvetenskaplig och matematisk syn på tillvaron är tro något som lika gärna kunde kallas hypotes eller ett verktyg för att kunna ”förstå” det mest oförklarliga av allt oförklarligt, nämligen om det finns ett kosmiskt väsende som vill oss väl … det vi kallar Gud! Om Gud finns har jag ingen vetskap om, men min Bibel har jag läst överhövan; tammefan!


Inga kommentarer: